”Stödet och informationen från kommunen har varit obefintligt. Allt jag fick var en gratis lunch, ett papper med lite information på byråkratisk svenska och ett lycka till”.  Diana driver ett företag i en mellanstor stad i södra Sverige. Hon är långt ifrån den enda kvinnliga företagare med utländsk bakgrund som upplever att hon inte får sin rättmätiga plats i det svenska näringslivet. Tvärtom visar årets Nybyggarbarometer från stiftelsen Internationella företagarföreningen i Sverige, IFS, att hon är synnerligen representativ. Det här är tredje året i rad som vi redovisar vår undersökning av entreprenörer med utländsk bakgrund och deras syn på kommunal företagsservice, skriver IFS VD Maroun Aoun.

I arbetet med årets studie, som tagits fram i samarbete med statliga Tillväxtverket, intervjuade vi runt 300 invandrarföretagare verksamma i hela landet. Men när vi ställde frågor om kommunens insatser och offentlig upphandling möttes vi ofta av tystnad i luren. Många av de intervjuade företagarna visste inte ens att de hade rätt att delta i en offentlig upphandling. Låt oss för ordningens skull klargöra följande: de personer som vi varit i kontakt med efterlyser absolut inte någon särbehandling. De vill bli sedda för sin kompetens och bemötta på lika villkor som sina branschkollegor.

I dag finns cirka 85 000 företag i hela landet som ägs och drivs av entreprenörer med utländsk bakgrund. Under förra året startade samma grupp cirka 10 000 nya företag. Ungefär en tredjedel av dessa startades av kvinnor med utländsk bakgrund.
 
Därför är det skrämmande att endast två procent av kvinnorna säger sig ha fått information och stöd i samband med kommunal upphandling. Åtta av tio kvinnor anser att det borde finnas fler satsningar på att få fler kvinnor med utländsk bakgrund att starta och driva företag. Företag som leds av en person med utländsk bakgrund tycks generellt se fler hinder för tillväxt än de som leds av en person med svensk bakgrund. Det gäller inte minst faktorer som tillgång till lån och krediter samt externt ägarkapital. Vid sidan av vissa språkliga hinder saknar dessutom många företagare ett utvecklat kontaktnät och tillgång till mötesplatser med andra lokala företagare. Här skulle kommunerna – om viljan finns – kunna bidra med initiativ som inte behöver kräva stora resurser.
 
Att sätta av resurser till näringslivsutveckling är ett frivilligt åtagande för svenska kommuner. Det är nu hög tid att lyfta dessa frågor. I grunden handlar det om förutsättningarna för alla att delta under lika villkor. Som Diana säger: ”Jag trivs verkligen i Sverige, men företagare med utländsk bakgrund behöver mer stöd för att våga satsa.” Detta måste kommunerna lära sig att förstå. 

Utanförskap drabbar nämligen inte bara gemene man, eller för all del kvinna, utan samhället och näringslivet i stort då människors kompetens inte tillgodoses på ett sätt som skulle vara till gagn för alla. En rättvis spelplan för landets alla företagare, ett klimat där bakgrund, kön och hudfärg inte spelar någon roll, det är en bra början. Och inte heller för mycket begärt.

2012-02-01

Maroun Aoun, VD Stiftelsen IFS