En plats för eftertanke och visioner: Ivan Daza på Kala Phatar, Nepal, 5544 m ö h med blicken mot soluppgången över Mount Everest.

"Vi har enorma möjligheter att sälja mer genom invandrarna och deras globala nätverk, men vi förlorar miljarder på tröga svenskar som inte vill göra affärer genom svenskar som talar med brytning".
Det skriver Ivan Daza, grundare av Blatteförmedlingen och förändringsagent.
Han ger flera upprörande exempel i sin krönika...

Sverige är bäst. Vi kan allt och om någon gör annorlunda än vi, så gör dom fel. Så ser vi på världen. Ta bara melodifestivalen. Varje år är vi lika säkra på en vinnarplats, eller åtminstone en topplacering. Vi blir lika förvånade varje gång vi hamnar bland de sista. Alla utbrister att melodifestivalen bör läggas ner och att de andra röstar fel. Vi kan ju inte ha fel. Våra värderingar är de rätta, vår kultur är den korrekta och alla andra är helt enkelt ute o cyklar.

Detta synsätt präglar även exportindustrin vilket hindrar en kraftfull utveckling av Sveriges välfärd och skapandet av hundratusentals jobb.

Trots att exportnäringen närmast försörjer Sveriges välfärdssystem med sina imponerande 50% av BNP är det en bransch som lever på gamla meriter. Exporten består främst av järnmalm och skog, kanske en del andra produkter som ni kan läsa om på exportrådets hemsida. Men merparten av våra 36 000 exportföretag lider av understimulans och en orimligt låg export och produktion i relation till den verkliga potentialen.

Vi kan nå full sysselsättning

Genom att tänka om och satsa rätt kan vi nå vår verkliga potential och skapa full sysselsättning i riket. En ökad export kräver ökad produktion vilket i sin tur kräver fler i sysselsättning.

Ta exemplet Kosmopolit, ett 4 miljoners PR projekt från regeringens sida där exportrådet vill ge sken av att invandrade ges möjlighet att öka svensk export. Det är redan bevisat att 12 000 invandrare leder till en ökad export om 7 miljarder. Men de invandrade som ökar svensk export samarbetar sällan med exportrådet och har absolut inte tid att sitta i Kosmopolitiska syjuntemöten.

Mycket snack och ingen verkstad. Fyra miljoner räcker till arvode för ansvarig projektledare, en som ska skriva rapport samt bokning av lokaler här och där i begränsad omfattning. Om regeringen verkligen vill något med detta måste man satsa - ordentligt. Att inte satsa ger naturligtvis ingenting och därmed har tesen om att det inte var värt att satsa bevisats - eftersom det inte givit något, hittills.

Ewa Björlings ambition att dubbla exporten är fantastisk och hon gör en beundransvärd insats. Men om invandrares export idag omsätter ca 110 miljarder kr, kan det vara rimligt att satsa 4 miljarder kr istället för 4 miljoner på projektet.

Utvecklingsländer miljardmarknad

Om man satsar enligt en av fungerande modeller som jag har bevis för skapas stark lönsamhet. Anställ 500 personer med stark förankring och starka affärsrelationer och god trackrecord från affärer i de 100 länder man vill satsa mest på. Komplettera dem med 100 svenska män och kvinnor med goda relationer i toppskiktet av det svenska näringslivet. 500 säljare och 100 leverans-säkerställare. En sådan investering om ca 600 miljoner per år skulle redan år ett ge en avkastning i mångmiljardklassen. När exporten ökar med 100 miljarder, ökar även produktionsbehoven och därmed minskar arbetslösheten så väl som välfärdskassan stärks.

De länder som reser sig ur fattigdom köper just nu - allt. Infrastruktur, miljöteknik (den senaste), kommunikationsteknologi, utbildningssystem, demokratisystem, ordning och reda. De vill inte ha det kortsiktigt billigaste, de vill ha det hållbaraste, det är billigare i längden. Vi har allt detta i Sverige, men alldeles för få säljare som tillsammans med de svenska exportföretagen når ut till dessa ofantliga marknader.

Vi har enorma möjligheter att nå ut genom Sveriges rika mångfald, och de globala nätverk som där medföljer, men vi tar inte vara på den. Istället säger exportföretagen bara nej tack till de stora antal förslag som kommer från ivriga invandrade affärsmän och kvinnor som erbjuder sig att göra affärer med nya marknader.

Möts med förakt

Jag har själv intervjuat åtskilliga invandrade entreprenörer som erbjuder sina tjänster till exportföretagen. Alla har samma svar. De möts av bristande attityder och förakt, oftast på grund av att man inte talar flytande svenska. Som om någon kunderna på exportmarknaderna talade svenska? På SWECO svarade en försäljningschef på frågan varför han inte tog möte med ett exportteam som hade stora infrastrukturförfrågningar från en regering i mellanöstern:

Vet du hur många invandrare som ringer oss varje dag och vill göra affärer? Mitt svar på den frågan var - Nej. Varpå han utbröt irriterat: - Massor!

Min tysta fundering är: hur många miljarder förlorar vi på tröga svenskar som inte vill göra affärer genom invandrare som talar svenska med brytning? Överallt återkommer denna tes. Även svenskar i exportbranschen som har en något mognare attityd vet och tycker det är pinsamt hur den svenska gubbigheten och "vi är bäst" attityden hindrar affärer i gigantisk omfattning.

Bahare, en ung kvinna från Azerbadjan, som var med i Örebro Goes Global, vilket ansågs vara ett hopplöst projekt kritiserat av diverse partier i Örebro. Målet var att stödja svenska företag med export. Man fick in över 200 kvalitativa förfrågningar från andra länder, men inga svenska exportföretag som ville leverera. Bahare gick vidare och handplockades av en känd ministers bror för att göra exportaffärer med Azerbadjan. Hon driver eget aktiebolag nu, med framgångsrik export, men har avslutat det svenska samarbetet. Hennes motivering löd: - Jag är trött på att förklara för svenska gubbar varför Azerbadjan vill handla. I Tyskland och Storbritannien tävlar aktörerna istället om att få bli det levererande exportföretaget.

Tre månader utan svar

En annan grupp hade en förfrågan kring 6000 solcellsdrivna lyktstolpar till ett land i mellanöstern. Det tog tre månader att inte få något svar från något svenskt företag som bevisligen hade leveransförmåga. Då gick gruppen ut och frågade andra aktörer. Kineserna svarade detaljerat med fakta kring vikt, leveranstider, fraktkostnader, installation, material etc inom 24 timmar. Tyskarna tog bara en eftermiddag på sig att leverera en fullödig offert. De svenska exportföretagens attityder gentemot invandrade som resurs för ökad export är pinsam och patetisk. Fullt jämförbar med Haparanda kommuns attityd gentemot Romer.

Det finns naturligtvis undantag och en del av dem hör av sig till Blatteförmedlingen för rekrytering. Företag som vågar sig på att pröva en arabisktalande person när man vill göra affärer i mellanöstern, istället för en svensk som pratar knaglig engelska och som totalt saknar kulturell förankring. De som prövar, finner ofta personer med imponerande bakgrund som förvandlar långa försäljningsprocesser till ordrar på löpande band. Sådana ordrar som gör att företagen måste nyanställa för att klara leveranserna.

Vi ligger långt fram tekniskt sett inom områden som miljöteknik, byggteknik, omsorg, skola, utbildning och allt sånt som länder som reser sig ur fattigdom just nu shoppar. Men vi saknar säljkraft i det globala sammanhanget. Eller förlåt, vi saknar den inte, vi väljer att inte nyttja den, för den finns här i tusental. Men det verkar bättre att de kör taxi och städar istället. För vem ska annars göra det?

2010-11-12
 
Ivan Daza

Förändringsagent och grundare Blatteförmedlingen

Filippa Reinfeldt, Sunbeam Lilja (delägare i Blatteförmedlingen), Fredrik Reinfeldt och Ivan Daza.