En av de stora frågorna är den internationella migrationens orsaker och dess politiska, ekonomiska och sociala effekter. Även Sverige har i hög grad berörts av dessa befolkningsomflyttningar. Ännu 1940 var endast cirka 1 procent av Sveriges befolkning född utomlands. Andelen ökade sedan till nästan 7 procent 1970, till cirka 9 procent och till drygt 13 procent eller mer än 1.2 miljoner individer under 2009.
Dessutom finns ett växande antal födda i Sverige med en eller båda föräldrar födda utomlands. För närvarande uppgår gruppen till nästan 1 miljon individer. Mer än hälften har en förälder som är född i Sverige. Denna stora andel beror på att många i den tidiga efterkrigsinvandringen var ensamstående personer som senare bildade familj i Sverige. I senare invandring är andelen mindre.
Invandrare har gynnsam ålderssammansättning
De nationalekonomiska effekterna av invandring beror i huvudsak av två omständigheter. Den ena är invandrarnas ålderssammansättning jämfört med infödda. Invandrare har vanligtvis en gynnsam ålderssammansättning med låg andel åldringar och hög andel i förvärvsarbetande åldrar. Detta tycks vara fallet i alla invandringsländer och gäller både arbetskraftsinvandrare och flyktinginvandrare.
Visserligen åldras efterhand även invandrarna men på grund av invandringen födds också fler barn i invandringslandet vilket gör att det befolkningstillskott som uppkommer även på mycket lång sikt har en gynnsam ålderssammansättning.
Den andra omständigheten är i vilken utsträckning invandrare integreras på arbetsmarknaden. Om invandrare (befolkningstillskottet) har en gynnsammare ålderssammansättning än infödda och samma sysselsättningsgrad som infödda i förvärvsarbetande åldrar så kan det förväntas att den infödda befolkningen vinner på invandringen.
Vinner de infödda på invandringen?
I ett sådant läge kan invandrarnas bidrag till den offentliga sektorn i form av skatter och socialförsäkringsavgifter förväntas bli större än deras användning av den offentliga sektorn i form av offentliga tjänster och transfereringar.
Mellanskillnaden tillfaller den infödda befolkningen. Under 1950, 1960 och 1970-talen gav mellanskillnaden vinster till den infödda befolkningen. Vi hade då en kombination av gynnsam ålderssammansättning bland invandrare samtidigt som de hade ett bra arbetsmarknadsläge. Exempelvis uppgick den årliga vinsten för infödda vid början av 1970-talet till cirka en procent av den tidens bruttonationalprodukt (BNP).
Från början av 1980-talet försämrades invandrarnas arbetsmarknadsläge och försämringen fortsatte under hela 1980 och 1990-talen. Det finns flera anledningar till försämringen.
Fyra anledningar till trång arbetsmarknad
En är att det har tagit längre tid att få ut flyktingar på arbetsmarknaden än för de tidigare arbetskraftsinvandrarna.
En annan är att risken för diskrimineringen kan ha ökat då en större del av senare invandrare kommit från utomeuropeiska länder.
En tredje är strukturförändringar i svensk ekonomi med allt större inslag av tjänsteproduktion vilket ställer större krav på kunskaper i svenska språket.
En fjärde kan vara misstag i integrationspolitiken (”Hela Sverige-strategin”).
En viss förbättring har skett under 2000-talet men fortfarande är invandrarnas sysselsättningsgrad väsentligt lägre och arbetslösheten väsentligt högre än för infödda. Invandrarnas behov av offentliga transfereringar har ökat samtidigt som deras bidrag till offentlig sektor i form av skatter och socialförsäkringsavgifter har minskat.
Fler arbetande = vinst av invandring
Trots att invandrarna (befolkningstillskottet) fortfarande har en gynnsam ålderssammannsättning så har vi numera en årlig kostnad för infödda uppgående till 1.5-2 procent av BNP. Skulle i förvärvsarbetande ålder sysselsättningsgraden bland invandrare höjas till samma nivå som bland infödda skulle vi åter få vinst för infödda. En sammanfattning av förändringarna under efterkrigstiden finns i Ekberg (2009).
Att underlätta för invandrare att komma in på arbetsmarknaden är således viktigt både för invandrarna själva och för vilka ekonomiska konsekvenser invandring får för infödda. Ett sätt att förbättra invandrares integration på arbetsmarknaden är att underlätta för invandrare att bli företagare.
Studier från flera länder har rapporterat hög andel företagare bland invandrare jämfört med infödda. En förklaring kan vara att invandrare väljer att bli företagare när de har svårt att få en anställning. Att ytterligare uppmuntra benägenheten att bli företagare skulle i så fall öka självförsörjningsgraden bland invandrare.
Hur stabilt är företagandet över generationer?
En intressant fråga i sammanhanget är hur stabilt företagandet är över generationer bland invandrare jämfört bland infödda. Är benägenheten att bli företagare annorlunda bland ättlingar till invandrare som är företagare än i den infödda befolkningen? Vid Centrum för arbetsmarknadspolitisk forskning (CAFO), Linneuniversitetet i Växjö har nationalekonomer under senare år studerat denna frågeställning.
Projektet har finansierats av Riksbankens Jubileumsfond och omfattar benägenheten att bli företagare bland män över tre generationer invandrare jämfört med benägenheten att bli företagare bland män över tre generationer infödda. Projektet är internationellt unikt genom att förlopp över tre generationer kan studeras och med individuella kopplingar mellan generationer. Statistiska Centralbyråns (SCBs) flergenerationsregister har använts. Det finns flera publiceringar från projektet och manuskript har också presenterats vid flera internationella konferenser. Exempel på publiceringar är Andersson & Hammarstedt (2010), Ekberg, Hammarstedt & Shukur (2009) och Hammarstedt (2009).
Det kan finnas ett positivt samband mellan generationer i benägenheten att bli företagare eftersom ättlingar under sin uppväxt har möjlighet att förvärva en informell företagare-erfarenhet från föräldrar eller mor/farföräldrar. Är så fallet kan vi förvänta högre andel företagare bland personer vars föräldrar eller mor/farföräldrar är eller har varit företagare.
Företagare får ofta barnbarn som är företagare
I nämnda CAFO-projekt har invandrare och infödda som var bosatta i Sverige år 1960 undersökts med avseende på företagande. Dessa kan kallas den första generationen. För deras barn (den andra generationen) gjordes motsvarande observation år 1980 och för barnbarnen (den tredje generationen) gjordes observationen år 2003. Resultaten visar att benägenheten att bli företagare bland barnbarnen till invandrare påverkas positivt både av om fadern och farfadern är företagare.
Bland infödda finns en sådan koppling endast om fadern är eller har varit företagare. För infödda finns således ingen påverkan från farfadern. Det kan också uttryckas som att kopplingarna över generationer i benägenheten att bli företagare är starkare bland invandrare än bland infödda. Har en invandrare etablerat sig som företagare är sannolikheten högre att dennes efterföljande ättlingar också blir företagare jämfört med att en infödd etablerat sig som företagare.
Vi fann också att barn till särskilt framgångsrika företagare har speciellt hög benägenhet att bli företagare. Detta är fallet för både invandrare och infödda. En förklaring är sannolikt att speciellt framgångsrika företagare har större möjlighet att överföra finansiellt kapital till sina barn vilket underlättar för dessa att bli företagare.
Jan Ekberg
Professor i nationalekonomi vid Växjö universitet
2010-05-03
Referenser:
¤ Andersson Lina & Hammarstedt Mats (2010), ”Intergenerational transmission in immigrant self-employment. Evidence from three-generations. “ Small Business Economics. Volym 34. 261-276
¤ Ekberg Jan (2009), “Invandringen och de offentliga finanserna.” Rapport 2009:3. Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO). Finansdepartementet. Fritzes. Stockholm.
¤ Ekberg Jan, Hammarstedt Mats & Shukur Ghazi (2009), ”SURE estimation of earning differentials between three-generations immigrants and natives.” Annals of Regional Science (accepterad för publicering) Publicerad on line DOI 10. 1007/s00168-009-0314-7. Publiceras senare i en volym från tidskriften.
¤ Hammarstedt Mats (2009), Intergenerational mobility and the earnings position of first,-second and third-generation immigrants.” Kyklos no 2: 275-292.
