Nihad är fastighetsmäklare i Rosengård. Han är 48 år och född i Bosnien-Hercegovina. Han driver en egen mäklarbyrå sedan fem år tillbaka och har i dag en anställd.
Nihad kom till Sverige som krigsflykting från Bosnien-Hercegovina i början av 1990-talet. Som utbildad jurist var han före kriget kommunal tjänsteman med ansvar för fastighetsfrågor i flera år.
När han hade gått igenom introduktionsperioden i Malmö misslyckades han med att hitta ett jobb som passade hans utbildning. Efter några år beslöt han sig för att läsa mäklarprogrammet vid Malmö högskola.
Jag undrade om hans utbildning och arbetslivserfarenheter från hemlandet har varit till hjälp när han valde sitt nuvarande arbete.
- Jo, det hjälpte, svarade Nihad. Förresten, det som hjälpte mig var egentligen min juridiska utbildning. Eftersom fastighetsmarknaden här och där nere nästan inte har några likheter. … Det mesta var helt nytt för mig. Men min juridiska utbildning hjälpte mig att komma in på högskolans mäklarprogram, som på den tiden var ett väldigt eftertraktat program.
Ja, det var ett mycket eftertraktat program, i en bransch där det inte finns många invandrare. Det var två detaljer som direkt fångade min uppmärksamhet i hans berättelse. Han var den enda invandraren i klassen. Och han var den enda personen i sin klass som startade eget. Alla hans kollegor hade i stället anställning hos någon väletablerad mäklarbyrå eller jobbade på provision.
Starta eget svårt beslut
Trots att Nihad beskriver det som en lycklig omständighet märks det i hans ton att det har varit en svår väg som han har varit tvungen att välja. Han hade startat eget även om han kunnat få anställning hos någon annan, men nu fanns inte mycket val.
För det första, förklarade Nihad, består hans jobb till stor del av praktiska uppgifter som man bara kan lära sig genom att utöva yrket. Medan hans tidigare klasskamrater alltid har möjlighet att få hjälp av sina erfarna kolleger på byråerna, måste han själv lära sig allt på egen hand. Nihad:
- En gammal klasskompis sa till mig då vi träffades sist: ”Jag beundrar dig för att du är själv. Vi är fem på kontoret och jag springer fram och tillbaka till chefen och frågar honom saker, men du måste kunna allt själv och har ingen att fråga”. Och det händer ofta man inte kan saker. Den första lägenhet som jag sålde var till exempel ett dödsbo och det innebar att jag fick sätta mig in i en massa regler som jag inte kände till. Det är rätt invecklat hos dem (här i Sverige). Men det är ändå bra. Det finns lika mycket fördelar som nackdelar med att vara själv.
För det andra fick Nihad, som alla hans kollegor, göra praktik på en auktoriserad mäklarbyrå. Han hade hittat en byrå som var beredd att erbjuda honom praktik, och hans jobb under den tiden bedömdes som framgångsrikt av både arbetsgivaren och honom själv. Men Nihad anser ändå att arbetsgivarna skulle ha visat större intresse för hans kompetens.
Han beskriver det så här:
- Hade något av de större företagen varit klyftigare skulle de erbjudit mig dubbelt så hög lön som en svensk mäklare bara för att kunna rekrytera mig. Jag är säker att det skulle ha lönat sig för dem. Saken är den att min debut i branschen sammanföll med en period när bosnier i Malmö i stor omfattning hade börjat köpa villor och lägenheter. Skulle mäklarfirmorna då ha marknadsfört mig med mitt namn skulle det ha blivit succé. Alla bosniska kunder skulle ha kommit till mig. … Om de hade haft en bättre känsla, skulle de ha fått stor nytta av mig.
- Det går inte en dag utan att folk ringer. Just i morse ringde en som heter Suljo och ville att jag hjälper honom med att hitta en lägenhet. Detta är ett gyllene läge för vilken mäklare som helst, när man blir uppringt av kunder och ombedd att hitta någonting åt dem. Jag hjälper dem också med att få finansiering hos banken. Jag talar deras språk och de känner sig därför direkt bekvämare.
- Andra mäklare letar kunder själva, men här är det kunderna som söker mig! Förstår du vilka fördelar det innebär? Jag har en lista på ett 30-tal bosniska familjer som väntar på att jag ska hitta lägenheter till dem. Det är en fantastisk position för mig som mäklare.
Etnicitet som fördel
Vi återkommer senare i berättelsen till Nihads uppfattning om sin etnicitet som en komparativ fördel i företagandet. Men först vill jag säga någonting om den procedur som han fick genomgå för att starta eget företag och vilka problem som uppstod då. Det första hindret på vägen mot att starta eget företag var det svenska byråkratiska systemet. Nihad berättade om proceduren för att få starta eget-bidrag:
- I och med att jag var färdig med praktiken uppfyllde jag villkoren för att få starta eget. Jag gick till Arbetsförmedlingen för att informera dem om att jag ville starta eget. De sa att jag först måste söka jobb under sex månader för att få rätt att starta eget. De sa att reglerna var sådana. ”Jag vill inte” sa jag ”jag är själv jurist och jag vet vad regler är för någonting, men jag vet också att det alltid finns undantag för varje regel. Föresten vill jag inte att du pratar med mig på det sättet. I stället för att hålla dig så fast vid reglerna ber jag dig lyssna på min historia, lyssna på mig, se mig! Du försöker tvinga mig att vara arbetslös i ytterligare sex månader, men jag längtar efter att börja jobba. Det kommer inte på frågan! Ta hit din chef!” Hon gick och hämtade chefen, och jag förklarade situationen för henne. Chefen sa ”Okej, jag ska fundera på saken”. Nästa dag ringde hon till mig och sa att jag kunde få starta egetbidrag.
- Det hela var nämligen en kamp för att få starta eget-bidrag, fem, sex tusen handlade det om, så att jag åtminstone kunde betala hyran. Det var ändå någon slags säkerhet, för jag byggde upp mitt företag från ingenting.
Efter det första hindret mötte han snart ett annat. Men det hindret lyckades han inte komma över.
- Jag sökte banklån på 100 000 kronor men jag fick det inte. Jag har en kusin som redan var etablerad småföretagare i Småland och som var beredd att gå iborgen för mig. Det räckte inte. Hur kan man förstå det på annat sätt än att det är ett effektivt sätt att hindra någon från att stå på egna ben? Om det hade varit en svensk som hade kommit till banken med samma idé skulle han ha fått lån, det kan jag garantera. Det handlade inte om en miljon, det var 100 000 kronor jag behövde. Det skulle vara annorlunda med en miljon, men det finns även då regler om risknivån. Banktjänstemannen brydde sig inte. Det är ett stort hinder för invandrare som vill starta eget.
När han inte fick något banklån, blev Nihad tvungen att ta den svårare vägen även den här gången. Kusinen från Småland hjälpte till med finansiering till en del, men allt som allt var de första sex månaderna extremt svåra.
Första sex månaderna hemska
- Kusinen hjälpte till en viss del och så jobbade min fru också, så jag kunde klara mig någorlunda. Men de första sex månaderna var hemska. Riktigt svåra. Förstår du att jag fick betala 20 000 kronor för reklam?! Jag fick göra visitkort, annonsblad, annonsera i tidningen. För finns man inte i tidningen, finns man inte på marknaden heller och det hela innebär stor kostnad. Mina försäkringar är också väldigt dyra. Och medlemsavgiften till branschorganisationen. Det var så, som sagt, under sex månader och därefter blev det bättre…
Skeptiskt förhållningssätt från stora aktörer, som banken och Arbetsförmedlingen, var inte de enda hindren. Det fanns också fördomar från små aktörers sida, från dem som skulle ha bistått Nihad i hans ansträngningar att etablera sig i sitt yrke.
- När jag gick till MKB (Malmös kommunala bostadsföretag) för att söka lokal för mitt företag blev jag hänvisad till en tjänsteman som var ansvarig för uthyrning av lokaler. Han frågade mig varken vem jag var eller vad jag ville, utan sa direkt att han hade en lokal för mig i någon källare. Förstår du att han tog för givet att min plats var i källaren?! … Jag sa till honom att jag inte vill ha någon källare utan att jag behövde en fin lokal. Då först frågade han vad jag tänkte syssla med. Jag sa att jag är fastighetsmäklare och vill starta en egen fastighetsbyrå. Han tappade hakan och bara stirrade på mig – du skulle bara ha sett honom. ”Du är fastighetsmäklare!” Jag frågade om det var något konstigt med det. Och sen började jag gapskratta. Jag tyckte det var roligt. Han sa att han inte någon lokal som skulle passa mig. ”Bra att du sa vad du tänkte, att min plats är i källaren!” Sådant är deras förhållningssätt, både på banken och på MKB.
Alla hinder som han har mött som utlänning till trots, avslutar Nihad sin historia på ett sätt som säger mycket om hans generella yrkesmässighet och livsstrategi. Han tillåter sig inte att dra långsiktiga slutsatser av sina erfarenheter av fördomar. Det skulle begränsa hans manöverfält, vilket i sin tur skulle avspeglas ekonomiskt i hans företag. Hindren försöker han definiera som ”tekniska svårigheter” som han beräknar rationellt och ställer i relation till den nytta han har av sitt jobb. Så länge nyttan är större än kostnaden är hindren inte några problem.
Nästa citat vittnar om att även där det finns fördomar är det alltid bättre att vara öppen för lösningar som kan vara bra för affärerna.
- Jag vill inte att du får fel intryck av min historia, som om jag hade varit diskriminerad. Att jag är annorlunda är bara till min fördel och jag kör det rejset. … I det stora hela är mina erfarenheter med svenska klienter väldigt positiva. Detta har överraskat mig väldigt, väldigt positivt för mina prognoser var mörkare än vad det har visat sig i verkligheten.
Affärsmässiga strategier ej kulturbetingade
I det ljuset får man tolka hans etniskt affärsmässiga strategi. Fortfarande råder uppfattningen att invandrare är småföretagare som ett resultat av den företagsamma kultur som sägs karakterisera olika invandrargrupper. Nihads exempel visar precis tvärtom att affärsmässiga strategier inte är kulturbetingade, utan att kultur som affärsstrategi är ett resultat av en rationell ekonomisk analys av marknadssituationen å ena sidan och egna preferenser å andra sidan.
- I början kallade jag mig Rosengårdsmäklare. Med det ville jag åstadkomma två saker. Att vara lite annorlunda, för jag är annorlunda. Och så ville jag att namnet skulle associera till invandrare. Att själva namnet skulle tala om vem jag är. Det har varit min röda tråd hela tiden. Har du märkt att jag alltid annonserar med mitt foto? Det är inte för att jag tycker om att bli fotad utan för att jag vill att det ska synas att det är en svartskalle som står bakom det hela. I mitt jobb kan det bara vara en fördel. Jag är den jag är; passar det så är det bra, om inte så finns det ingenting att göra åt det.
- De flesta av mina kunder är invandrare men jag har också ett stort antal svenska kunder, vilket gläder mig mycket. Min första kund var en svensk dam. Hennes far hade dött och hon såg namnet Rosengårdsmäklare och tänkte att det nog inte fanns någon som kunde sälja en lägenhet i Rosengård snabbare än Rosengårdsmäklaren. Jag annonserade lägenheten på morgonen och sålde den på kvällen. Det är sant. Jag sålde den till en bosnier. Bosniern såg att en annan bosnier skulle sälja en lägenhet och han hörde av sig och köpte den direkt. Det är alltså en idé som jag har kört med från första början.
Begreppet ”brake in” innebär att en ny ekonomisk aktör kommer in på marknaden, till exempel att ett litet företag etableras inom ett konkret marknadssegment. Efter ett tag blir små företag som har ambitionen att växa tvungna att antingen ta en större del av den befintliga marknaden eller erövra nya marknader. De nya marknaderna kan finnas i nya geografiska områden eller i nya branscher. Den processen kallas ”brake out”. Nihads etniska strategi var tydligen effektiv som brake in-strategi. Nästa citat visar hur han försöker använda sig av samma strategi för brake out.
- Jag har nämligen redan börjat försöka expandera min verksamhet till Bosnien-Hercegovina. Vi gjorde en hemsida på både bosniska och svenska …Det är självklart i sin linda, men… Själva sidan liknar Hemnet. Jag har engagerat en kille i Sarajevo, själv hinner jag inte med allt detta… Han kommer att jobba bara med Bosnien, kontakter, kunder och så vidare. Så jag slipper ha med det att göra trots att det är min idé som står bakom.
Svårt få jobb gav annat tänk
Om vi sammanfattar de viktigaste punkterna i Nihads historia, kan vi säga att det var svårigheter att få jobb på den svenska arbetsmarknaden som var orsaken till att han började tänka i något annorlunda banor. Han visste att han inte kunde få ett jobb som motsvarade hans juridiska utbildning från hemlandet. Men han visste också att den utbildningen kunde underlätta för honom både att bli antagen till och att klara av en universitetsutbildning som är gångbar på den svenska arbetsmarknaden. Den nystartade tvååriga mäklarutbildningen vid Malmö högskola visade sig vara just det han letade efter. Efter att han tog examen kunde han ägna sig åt sin affärsidé. Den bestod i att utnyttja den ökade rörligheten på bostadsmarknaden för en bosnisk grupp i Malmö i början av 2000-talet.
Här har vi alltså också etnicitet som affärsidé. Men det är inte Nihads etnicitet som tvingade honom att bli bostadsmäklare, och ännu mindre att bli just bosnisk bostadsmäklare. Det som gjorde att han profilerade sig som sådan var det faktum att han reagerade något snabbare än andra mäklare på den möjlighet som plötslig öppnade sig inom bostadsmarknaden. Detsamma gäller expansionen av verksamheten till Bosnien. Enligt min uppfattning är också den baserad mer på entreprenörsintuition och rationella ekonomiska beräkningar än på Nihads etniska tillhörighet och/eller etniska resurser.
2010-05-22
Zoran Slavnic
Det går att komma igenom stängslet - det visar berättelsen om Nihad.