Vivian kom till Sverige för första gången i början av 1990-talet. Hon skulle hälsa på sin väninna, men så träffade hon sin nuvarande make, gifte sig och blev kvar. I sitt hemland var hon polis i elva år och hade sergeantsgrad. Hon beskriver polisjobbet som mycket spännande, ansvarsfullt och intressant.
I Sverige fick hon börja med att läsa svenska. Efter SFI-kursen (svenska för invandrare) började hon leta jobb. Trots att det redan då var svårt att få jobb lyckades hon, mycket tack vare sina kunskaper i engelska. Hon började arbeta i ett engelskt–amerikanskt företag som sysslade med telemarketing och som hade hela världen som marknad. Vivian arbetade i den svenska filialen i fyra, fem år. Den ekonomiska krisen i Asien vid den tiden ledde till att företaget gick i konkurs och Vivian blev arbetslös. Hon började fundera om sin framtid och fick en idé.
- Då fick jag för första gången den här idén om att jobba med hår. I Afrika börjar vi fixa varandras hår redan som små. Man sitter och leker med det. Man fixar till kompisars och släktingars hår. Jag brukade fixa hår till barn när jag bodde där nere. Varje söndag hade jag minst fem, sex tjejer från olika familjer som brukade komma hem till mig för att få sitt hår flätat. Alla ska ha flätor till skolan på måndagar. Så varje söndag var det en massa små tjejer som jag fick fixa håret på. Så när jag höll på att förlora jobbet, började jag att fundera om den här idén. … Då var året 1998 eller 1999.
En annan faktor som bidrog till idén var att hon själv hade problem med att hitta såväl någon som skulle kunna fixa hennes hår som produkter som passar hennes hårtyp och hudfärg. Affärsidén föddes från den logiska tanken att om hon själv har problem så måste det också finnas andra utländska kvinnor med samma problem och att detta kan vara en ganska stor marknad.
Jag undrade om hon hade analyserat marknaden innan hon startade sitt företag.
- Jo, det hade jag gjort. Jag visste det att det fanns en kille här i Stockholm som jobbade med hår. Men jag var inte rädd för honom, därför att jag är kvinna, och jag är en afrikansk kvinna. Alla de här löshåren och allting annat kommer från Afrika, och då vet jag att jag kan mera. Därför kan jag också ge mina kunder bättre service. Den andra som arbetar med hår är indier, och så finns det en man från Somalia. Det finns några olika, men de är killar och de kan inte så mycket som jag.
Affärsidén i det här fallet grundas inte bara på en ”autentisk etnicitet” utan också på Vivians uppfattning om hennes fördelar som kvinnlig företagare i den här branschen. Starkt självförtroende men också påtaglig ekonomisk rationalitet har från början karakteriserat hennes företagande. Följande citat visar hur systematiskt hon planerade sin företagsstart:
- Jag började undersöka utbudet. Jag åkte till USA och till England. Jag gick runt där det fanns stora grossister, och talade med dem för att skaffa mig bra kunskap innan jag startade. Först läste jag en massa tidningar och grossisternas broschyrer, och så småningom började jag ringa upp dem.
- Slutligen köpte jag biljetter och åkte till New York och träffade dem.
Så småningom började hon även kontakta kunder. Hon hyrde ett bord på loppmarknaden i Skärholmen, där hon jobbade i ungefär två månader. Det var bra för att testa marknaden och rekrytera kunder, samt sondera om detskulle kunna fungera eller inte, tyckte hon. Samtidigt hade hon registrerat sitt bolag, och sedan återstod det bara att hitta en lokal och börja jobba. En dag ringde en kvinna upp henne, och berättade om en lokal som var tom.
Vivian nappade direkt. Redan tidigare hade hon gått en starta eget-kurs, och sparat lite pengar för att ha någonting att börja med. Men när hon kontaktade banken för ett lån, verkade inget av detta ha spelat någon roll.
- Jo, jag har pratat med banken. Men de ville ha någon sorts säkerhet innan de var beredda att låna ut pengar. Jag tror inte att de tittar på affärsidéer, åtminstone inte i mitt fall. För när jag ville starta, ville de inte låna mig några pengar, trots att jag hade sparat hälften av de pengar som behövdes. Därför kontaktade jag ALMI Företagspartner i stället, som har så kallade kvinnolån. Jag skickade in min affärsplan, och de tittade på den. De tittade också på lokalen. De tyckte att det var en bra idé. Så jag fick jag pengar från dem, ett lån som motsvarade den summa som jag redan hade. På så sätt kom jag igång.
Med så små marginaler kunde Vivian ändå inte starta sitt företag helt självständigt. Hennes man fick ställa upp med en del pengar som säkerhet för att hon skulle kunna skriva hyreskontrakt för lokalen. Allt detta gjorde att etableringsperioden inte var så lätt:
- De första sex månaderna var jobbiga, verkligen jobbiga. Jag hade i och för sig starta eget-bidrag under de första sex månaderna, det var bra i alla fall, eftersom jag kunde betala hyra med det och så … Men nu går det bra. Jag har inga skulder, och butiken är i full gång. Allt är på bra väg.
Vad händer i framtiden? Jag frågade om hon har som ambition att expandera som företagare.
- Jo, det är det jag väntar på. Men vi får se. Det jag prioriterar just nu är en större lokal än den här. Och jag vill inte längre vara på någon bakgata. Jag vill etablera mig närmare centrum, på någon centralgata.
Generalimportör av Imanprodukter
För att förbereda sig för det steget hade hon redan gjort två viktiga saker. För det första blev hon svensk generalimportör av Imanprodukter. Iman är ett av de världsledande varumärkena inom hud- och hårvård för mörkhyade.
För det andra har hon väckt intresse för sina produkter även hos svenska, ljushyade kvinnor. Hon beskriver det så här:
- Man kan säga att redan efter ett år började även svenskar att komma hit regelbundet. Jag hade inte trott att det skulle bli så. När jag startade hade jag bara mörkt hår i mitt sortiment. Men så småningom började folk komma in, svenskar också, och fråga om jag hade någonting blont till deras hår. ”Har du ingen av den här färgen?” Jag blev förvånad och undrade varför jag inte beställt något för blonda. Men nu när jag gör inköp, så handlar jag lika mycket ljus färg som mörk.
För att hon ska kunna växa krävs, enligt henne själv, framför allt att två viktiga förutsättningar skapas. Den första handlar, som jag redan nämnt, om att flytta till en större lokal. Den andra är
- … att skaffa en svensk partner. Jag är till exempel generalimportör av Imanprodukter för hela Sverige. Iman har så bra produkter för svarta. Jag har ringt till Åhléns pratat med deras chef på sminkavdelningen, men de ville inte sälja Iman. Då ringde jag till NK, som också sa nej. Men hade det varit en svensk som satt här, då skulle vi kanske fått större möjlighet att komma ut med den här produkten. Själv får jag inte den chansen.
Hon försöker uppenbarligen uppträda ekonomiskt och rationellt även när de hinder som hon stöter på enligt hennes bedömning mera är resultat av fördomar än av en rationell ekonomisk analys. För att få veta mer om hennes syn på den här situationen, och med tanke på hennes erfarenhet med banken, undrade jag om hon kontaktat någon bank igen, nu när hon planerar att växa.
- Banken kan jag inte räkna med, för banken vill inte låna till mig, vill inte låna till oss. Men jag ska ta kontakt med banken när jag ser möjligheten. Om jag hittar en bra lokal, då går jag till banken igen. Då kan jag visa att jag redan har en utvecklad affär, som jag har drivit i åtta år. Det kostar så här mycket, och resterande finansiering vill jag ha från banken. Då tror jag att jag kan ha en chans.
Banken rationell ekonomisk aktör
Trots hennes tidigare negativa erfarenhet med bankerna, och trots hennes övertygelse om att bankernas bristande vilja att låna henne pengar inte bygger på vad hon har för affärsidé utan på vem hon är, så fortsätter hon att betrakta banken som en uteslutande rationell ekonomisk aktör. Hon ger banken ett slags karenstid där hon accepterar att bli ignorerad, och till och med kalkylerar med det i sin ekonomiska verksamhet, innan banken äntligen börjar ta henne på allvar och tittar på hennes affärsidé. Hennes resonemang kan sammanfattas så här ”Om jag bara står ut en viss tid till och fortsätter visa bra resultat och uppvisa mig själv som en seriös affärskvinna, då måste banken förr eller senare börja behandla mig som en seriös kund”. Men hon har ändå en reservplan för sin framtid:
- Jag tror att jag har större chanser att få lån nu än tidigare. Men om det inte blir så, då ska jag kolla om det går att få lite riskkapital. Det har jag också tänkt på. Så antingen banklån eller riskkapital. Det är bara att man får dela 50–50 med riskkapital. Det vill säga då äger vi halva företaget var, men det är ju jag som driver det. Han bara lägger in pengar och sedan tar profit…. Men som sagt måste jag först hitta en bra lokal.
Jag undrade om hon verkligen trivs med sin vardag. Därför frågade jag henne om hon skulle lämna det här jobbet om hon skulle få en annan anställning, till exempel som polis?
- Nej. Polisjobbet är väldigt spännande och intressant. Än i dag kan jag ibland bli sugen att göra det igen. …. Men ändå föredrar jag det här jobbet nu. För det här är jätte, jätteroligt. Hit kommer mycket folk, mycket intressant folk också. Jag har till exempel haft besök av Britney Spears här i min butik. Jag har också träffat Lady Sow, som är sångerska från Jamaica. De har varit här i den här lilla butiken.
- De bara kom. Britney bodde på något hotell i närheten, och gick förbi när hon skulle till en musikstudio någonstans vid Medborgarplatsen, för att spela in en skiva. Hon fick syn på min butik, och jag hade mina peruker ute i fönstret. Hon kom in och sa att hon ville prova en av mina peruker. Den peruk som hon ville prova, den heter Britney nu. Så det är ett jättespännande jobb jag har… Till det roliga i mitt jobb hör också att jag själv kan prova de produkter jag säljer. Så jag ändrar mitt utseende varje månad eller var tredje vecka.
Efter en kort paus och med lugnare röst avslutar hon sin berättelse om vad det är som håller henne fast vid företagandet.
- För att … det som är roligt med den här butiken är att jag har byggt upp den från grunden. Jag startade den här affären med 100 pund.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att arbetslösheten var ett av hennes motiv för att starta eget företag. Men det som kanske var ännu viktigare var de möjligheter hon såg i sin affärsidé. Strävan efter att försöka utnyttja dessa möjligheter var den kraft som drev henne in i företagandet.
Rationell ekonomisk beräkning
Systematisk planering och rationell ekonomisk beräkning är andra viktiga karaktärsdrag som ligger bakom hennes affärsverksamhet. Hinder som hon möter i sin verksamhet, även diskriminering, uppfattar hon som en del av de objektiva omständigheter som hon måste tackla. Hon försöker hantera också de problemen på ett ekonomiskt rationellt sätt. Till exempel vill hon hitta en svensk partner som kan hjälpa henne att komma undan diskriminering. Hon vill också kunna visa att hon är en seriös affärskvinna med ett bra verksamhetsresultat så att hon kan få banklån för att kunna utveckla sin verksamhet.
Detsamma gäller hennes förhållande till den etniska aspekten av verksamheten. Hon utnyttjar etnicitet som affärsidé. Men det är inte hennes etnicitet som bestämmer hennes entreprenörskap, utan det är hennes entreprenörstalang som upptäckte möjligheten att utnyttja etnicitet som affärsidé. Därmed slutar hennes egen etnicitet att spela någon roll. Hennes verksamhet kan jämföras med exempelvis Indiska, som är ett helsvenskt företag med en etnisk affärsidé.
Zoran Slavnic