Vi har fått tillstånd av Per och hans förlag Bonniers att publicera delar av förordet och inledningen:
Mina första möten med Felix ägde rum i Malmö i början av 1960-talet.
Spagetti var en självklar favoriträtt som helst skulle intas med tomatketchup. Glasflaskorna från Heinz, det märke som mina föräldrar föredrog, var besvärliga att hantera, särskilt när det var bråttom och lekkamrater väntade. Det ville liksom aldrig bli rätt mängd på tallriken.
Antingen kom det för mycket eller för lite. Ibland, när flaskan var alldeles ny eller på väg att ta slut, kom det inte ut någonting alls.
Plastflaskorna från Felix i Eslöv var räddningen. De var som gjorda för ivriga barnhänder. Ett snabbt tryck och vips strömmade den röda såsen ut i exakt önskad kvantitet.
Det var bara ett problem. Far, konservativ och noga med stil och form, tolererade inte plastförpackningar på matbordet. Dessutom ansåg han att flaskan från Felix ibland släppte ifrån sig ett ljud som gav sådana associationer att han tappade aptiten. Jag förvisades till köket. Där, bakom stängd dörr och utom hörhåll från far, kunde jag spruta ketchup bäst jag ville. När jag klämt färdigt fick jag ta tallriken med in i matrummet och göra honom och mor sällskap vid bordet.
Redan i barndomen fick jag alltså en känsla av att Felix var något spännande och farligt, men det skulle dröja ett kvarts sekel innan jag började förstå hur spännande historien om Felix egentligen är och hur farligt Herbert egentligen levde.
Någon gång kring 1990 läste jag en tidningsartikel som ganska kortfattat redogjorde för Herbert Felix liv och gärning: hans flykt från Tjeckoslovakien, hans deltagande i andra världskriget, hans framgångar som invandrad företagsledare i Sverige. Jag bestämde mig för att vid ett lämpligt tillfälle ta reda på mer om honom. Resultatet är boken Konservkungen.
---
...invandrade entreprenörer och innovatörer som Herbert Felix har lämnat ymniga bidrag till Sveriges ekonomiska utveckling.
När detta förhållande uppmärksammas läggs tonvikten ofta vid förindustriell invandring. Tyska handelsmän utövade under medeltiden stort inflytande i städer som Visby, Kalmar, Stockholm, Arboga och Västerås.
Vallonerna, ett tusental handplockade bruksarbetare från områdena runt Liège och Sedan, revolutionerade den svenska järnhanteringen. Holländska köpmän och hantverkare satte sin prägel på ett nygrundat Göteborg under 1600-talet.
Louis De Geer, född i Liège 1587 och adlad i Sverige 1641, brukar lyftas fram som den mest framstående invandraren någonsin. Han fick inte bara monopol på kanongjutning, utan ägnade sig även åt klädtillverkning, pappersproduktion och skeppsbyggnad. De Geer var kronans störste långivare.
Svenskare än så var inte den svenska stormaktstiden.
Dessa förindustriella invandrare hade enorm betydelse. Men de tydligaste avtrycken i fabrikerna, kulturlivet och konsumtionen gjorde de utländska entreprenörer och affärsmän som kom till Sverige på 1800-talet och under 1900-talets första decennier. Framför allt 1800-talets andra hälft förknippas med fattiga svenskar som utvandrade till Amerika, men det var också en epok då grunden lades till en svindlande välståndsutveckling. Mellan 1870 och 1964 växte Sveriges bruttonationalprodukt per invånare snabbare än i något annat europeiskt land. Mätt med detta mått hade Sverige, näst efter Japan, den snabbaste ekonomiska tillväxten i världen.
...
Likafullt domineras det offentliga samtalet om ekonomi och entreprenörskap
av nationella perspektiv, av föreställningar om specifikt svenska lösningar och en specifikt svensk modell. Men de livgivande impulserna har påfallande ofta kommit utifrån, förmedlade och omsatta i praktiken av utlänningar på plats i Sverige.
Den industriella revolutionens vagga stod i Storbritannien och det var invandrare därifrån som gick i bräschen för industrialismens genombrott i Sverige. Engelsmannen Samuel Owen flyttade till Sverige 1804 och fem år senare startade han maskinverkstad i Stockholm. Owen blev Sveriges förste ångbåtskonstruktör. Vid berömda Motala verkstad, grundad 1822, arbetade engelska mekaniker medan skotten Daniel Fraser svarade för den tekniska ledningen. Två andra skottar, William Gibson och Alexander Keiller, grundlade Jonsereds verkstad i Göteborg. Engelsmannen Edward Davies startade på 1850-talet den första textilfabriken i Borås.
Entreprenörer från Tyskland och Danmark var särskilt framgångsrika i verksamheter med kulturell anknytning. Från Tyskland kom familjen Bonnier via Danmark på 1820-talet. Dansken Christian Gleerup flyttade till Lund 1826 och blev universitetsbokhandlare och förläggare. Carl Edvard Fritze från Berlin öppnade 1837 bokhandel i Stockholm.
På samma sätt som låneord som handel, köpman och mynt speglar det tyska inflytandet på handeln under medeltiden påminner ord som assiett, dessert och kotlett om franska influenser i svensk mathållning.
Sveriges förste charkuterist var en fransman, August Griffé, som på 1840-talet öppnade butik i Stockholm.
Konditorierna och sockerbagerierna kallades på 1800-talet »schweizerier« av den enkla anledningen att ett stort antal av dessa rörelseidkare härstammade från Schweiz.
Tysken Theodor Blanch startade Blanchs café i Stockholm 1863 och utvidgade sin verksamhet till Jönköping och Göteborg. Samtidigt öppnade H R Berns sina välkända salonger vid Berzelii park i Stockholm.
Han hade växt upp i tyska Wismar.
Många av dessa invandrare sökte sig frivilligt till Sverige. Från 1860 och fram till första världskriget kunde de utnyttja en passfrihet som på sätt och vis förebådade vår egen tids fria rörlighet över gränserna i Europa. Andra var flyktingar. Henryk Bukowski, född i nuvarande Litauen, flydde till Sverige efter den misslyckade polska resningen mot ryssarna 1863. Han öppnade konsthandel i Stockholm och lade grunden till auktionsfirman Bukowskis. En tidigare flykting var George Carnegie, som kom till Göteborg från Skottland efter Stuartarnas nederlag mot engelsmännen vid Culloden 1746. Hans son David grundade 1803 handelshuset D Carnegie & Co, som idag är en investmentbank.
Vid första världskrigets utbrott 1914 fälldes gränsbommarna ned i Europa. Sverige höll sig utanför kriget, men inskränkte rätten för utlänningar att uppehålla sig i riket. Invandringen blev strikt reglerad. Fram till andra världskriget var återvändande svenskar från USA den största invandrargruppen. Men entreprenörer med rötter utomlands fortsatte att etablera framgångsrika affärsverksamheter i Sverige.
Det norska choklad- och konfektyrföretaget Freia startade 1916 Marabou i Sverige. Marabou, med norrmannen Henning Throne-Holst som verkställande direktör, köpte 1941 en fruktvin- och likörfabrik i Bjuv som under namnet Findus blev Felix främsta konkurrent. Dansken Einar Hansen kom till Malmö på 1920-talet. Där startade han Allhems förlag och gav ut Hemmets Veckotidning och Allas Veckotidning. Efter andra världskriget blev han också framgångsrik rederidirektör.
I Skåne, gränslandet mot kontinenten, hade industrialister och företagare
med utländsk bakgrund haft betydelse långt före Herbert Felix ankomst till Eslöv. Engelsmannen Thomas Stawford var Höganäsbolagets förste disponent 1797-1831. Italienaren Carlos Zoéga öppnade kaffehandel i Landskrona 1881. Samma år drog tyskättlingen Wilhelm Wendt igång en verksamhet som sedermera skulle bli känd som Perstorp AB. Där var det indiern Innandendra Das Gupta som uppfann en lacksort, indolack, som i sin tur skapade förutsättningar för Nordens första plastindustri. Tre schweiziska bröder vid namn Cloetta grundade en chokladfabrik i Malmö. Det gjorde även dansken Emil Mazetti-Nissen.
Bland alla dessa invandraröden framstår Herbert Felix som det mest spännande och som ett av de mest tragiska. I hans liv och gärning komprimeras Europas 1900-tal, ömsom grymt, ömsom löftesrikt. Gång på gång bröt storpolitiska förvecklingar in i hans tillvaro.
Herbert Felix föddes i en judisk familj i vad som då var Österrike-Ungern. Vid första världskrigets slut hamnade hans födelsestad Znaim i det nybildade landet Tjeckoslovakien. Där, i det så kallade Sudetområdet, tillbringade han ungdomsåren och där började han arbeta i familjeföretaget Löw & Felix, som sålde gurkor över nästan hela Europa. Han gifte sig med en svenska, Kerstin Cruickshank. När han förstod att Tjeckoslovakiens öde var beseglat flydde han till Sverige, bara några veckor före Münchenavtalet 1938.
Han var långtifrån ensam om att bryta upp och resa norrut när stormen närmade sig. En rad flyktingar från Europas tysktalande områden sökte sig på 1930-talet och i början på 1940-talet till Sverige. Flera av dem skulle berika svenskt kulturliv och svensk offentlighet.
Från Österrike kom arkitekten och designern Josef Frank och den oförliknelige ingenjören, affärsmannen, filmdirektören och debattören Harry Schein. Från Tyskland kom konstnären och författaren Peter Weiss och, i sista stund 1940, Nelly Sachs, Nobelpristagare i litteratur 1966. Här ingick även några politiker som efter kriget skulle nå höga positioner i sina hemländer samtidigt som de bibehöll starka band till Sverige: tyskarna Willy Brandt och Herbert Wehner och österrikaren Bruno Kreisky, Herbert Felix kusin.
I denna lysande krets, som kallats »Hitlers gåva till Sverige«, utmärkte sig Herbert Felix som entreprenören, industrialisten och, om man så vill, kapitalisten. Ändå, eller kanske just därför, har han sällan lyfts fram som inspirerande föredöme.
Herbert Felix var en driftig och innovativ företagsledare med moderna idéer om marknadsföring. Efter kriget fick han också draghjälp av en allmän välfärdsökning och modernisering som ledde till allt större efterfrågan på tidsbesparande hel- och halvfabrikat.
Själv var Herbert Felix övertygad om att hans framgångar medförde ett särskilt ansvar. Han förklarade att han ville »stå som representant för en av de många som genomgått ungefär samma upplevelser, och som här i Sverige velat återgälda gästfriheten genom att bygga upp någonting«.
När Herbert Felix flydde till Sverige var gränserna nästan stängda.
Svensk invandringspolitik var impregnerad av tidens rasbiologiska förvillelser och anpassad till tyska krav. Utan giftermålet med Kerstin Cruickshank hade han kanske inte släppts in. Men efter andra världskriget började det gamla utvandrarlandet Sverige förvandlas till invandrarland, vilket märktes i Eslöv, där Herbert Felix höll fabriksgrindarna öppna mot Europa.
Svensk industri behövde arbetskraft och genom en ny invandringslag 1954 avskaffades det generella kravet på arbetstillstånd. Under 1950-talet kom 25 000 invandrare om året till Sverige och i slutet på 1960-talet närmade sig siffran 80 000. Därefter har flyktinginvandringen gjort Sverige till ett mångkulturellt samhälle. Mellan 1970 och 1995 ökade antalet utrikes födda invånare från 540 000 till 940 000.13
Förutsättningarna för att tillvarata ambition och kreativitet hos »nya svenskar« har sällan varit så goda. Ändå är det numera ganska ovanligt med verkligt framgångsrika invandrarentreprenörer, låt vara att det finns lysande exempel som italienaren Salvatore Grimaldi. Han började med att i liten skala slipa maskindetaljer i Köping 1970. Idag är han »cykelkung« och ledare för en verkstadskoncern med miljardomsättning.
När en affärstidning 2004 skulle rangordna de mäktigaste invandrarna i det svenska näringslivet var det ganska magert med entreprenörer som själva invandrat. Topplistan fick fyllas ut med bland andra Antonia Ax:son Johnson från en av landets mest kända finansfamiljer. Hon kvalificerade sig genom en brasiliansk mor och New York som födelseort.
Akbar Seddigh, som kom till Sverige från Iran på 1960-talet, är ordförande i Elekta. Han var i början av 2006 den ende invandrade ledamoten i styrelserna för Stockholmsbörsens mest omsatta bolag.
Men det gror där nere, i myllrande entreprenörskulturer som transplanterats till Sverige från Mellanöstern, Latinamerika, Östeuropa och Afrika. Det finns omkring 70 000 svenska företag som drivs av invandrare.
De sysselsätter nästan 250 000 personer.
Att denna tillväxtkraft är dåligt utnyttjad framgår av en undersökning från Verket för näringslivsutveckling, Nutek, publicerad 2005: Vart femte nytt företag i Sverige startas av en person född utomlands. Nästan hälften av dessa företagare, 44 procent, har högre utbildning. Över 80 procent av dem vill att deras företag skall växa, en avsevärt högre andel än bland infödda svenskar. Men fyra av tio utlandsfödda företagare anser att svenska myndigheter saknar en positiv och hjälpsam inställning till deras verksamhet. En lika stor andel uppger att de har dåliga kredit- och lånemöjligheter. Nästan varannan anser att myndighetsregler, tillståndskrav och annan byråkrati utgör ganska eller mycket stora hinder för tillväxt.
Sex av tio upplever att Sverige i viss mån är ett främlingsfientligt samhälle.
Konservkungen handlar om Herbert Felix och hans tid. Men den som så önskar kan även läsa in några aktuella frågor i framställningen:
Hur många Herbert Felix har Sverige förlorat under de senaste decennierna?
Har Sverige verkligen råd att förlora ännu fler i framtiden?
Borde inte tillgång till entreprenörer från jordens alla hörn vara en konkurrensfördel i globaliseringens tidevarv?
Det existerar, när allt kommer omkring, inga ymnighetshorn, inga flöden av idéer, produkter och arbetstillfällen som uppstår av sig själva för att sedan fortsätta i all oändlighet. Utvecklingen, vår gemensamma utveckling, drivs framåt av människor som erbjuds möjligheter. Oavsett ursprung, oavsett hudfärg, oavsett vilka gudar de bekänner sig till.
Herbert Felix fick chansen. Han tog den och Sverige blev lite rikare.
Per T Ohlsson
Vi vill varmt rekommendera Per T Ohlssons bok.
Den finns hos alla välsorterade bokhandlare.